Vad är annorlunda? (signerat Maria)

God morgon!

Äntligen är den tillbaka, serien som min man inte kan förstå varför jag tittar på. Jag pratar naturligtvis om "Familjen Annorlunda". Ser ni den? Om inte så ta en titt här.

(Det är för övrigt något som är kanonbra, det är med TV4 play och framför allt SVT play. Snacka om att få riktigt riktigt bra valuta för sina licenspenagr. TV on demand, att kunna se programmet när det passar just mig är ett steg i absolut rätt riktning. Men mer om det i ett annat inlägg.)

Nu tillbaka till "Familjen Annorlunda".

Jag funderar på vad det är jag gillar så mycket med programmet. Kanske är det när jag ler igenkännande över att även andra barn bråkar om vilken plats i bilen man skall ha - en mycket viktig fråga har jag förstått! - eller är det när jag känner igen hur jämngamla barn som beter sig precis som våra barn gör i gester och kommentarer. Jag vet faktiskt inte.

Men ett vet jag och det är att den absoluta behållningen i programmet är trots allt familjen Johansson i Älvdalen. De är riktiga vardagshjältar i mina ögon. De om några borde få bragdmedalj. Jag inser så klart att även de bråkar, att de är extra glada när kameran är på, men hela familjen andas någon slags harmoni och äkta lycka. Det är liksom en kärleksfull ton i deras samtal och baren har ett välvårdat språk. Alla barnen ger ett så fint intryck, att de månar om varandra - även om de irritterar livet ur varandra som hör vardagen till.

När pappa pussar mamma som går till jobbet efter 15 år av föräldraledighet - 15 år!!!!!! - så känns det på riktigt, inte något stelt tillrättalagt kel inför kamrorna. Eller när 10-åriga storasyster Matilda berättar att lillebror på tre år inte kan somna utan saga eller sång, då blir jag så varm om hjärtat när jag ser lilleman krypa upp i sängen för att få sin godnattsaga.

Att höra pappan säga något i stil med: "Att vara med mina barn, det är den plats på jorden där jag hör hemma." Och i mina öron känns det äkta när han säger det, inga floskler utan rent krasst en konstatering, det är hos min familj som jag hör hemma!

Så min man får sucka tungt och säga vad han vill, jag ÄLSKAR "Familjen Annorlunda". Kanske för att när jag ser det så känns tre barn som "piece of cake"!!!

Må så gott//Maria