Hurra för lilla E idag!

Igår kväll för exakt ett år sedan åkte jag och maken in till Mölndals förlossning för att äntligen få träffa den som bott i min mage under många månader. Elin Teresa Caroline föddes lite mer än en vecka över tiden efter bara några timmar på förlossningen när klockan hade passerat midnatt så hennes födelsedatum blev den 28 augusti 2007. Hon vägde 4325 och var 53 cm lång och självklart den sötaste bebisen i världen!



Nu sitter jag här och är alldeles nostalgisk och tänker tillbaka på året som gått, ett år som har bjudit på ovanligt mycket händelser, både tråkiga men också väldig mycket roligt som tur är. Att få ett tredje barn var inte så kaotiskt som jag trott innan, kanske mycket beroende på att syskonen ändå hunnit bli tre och ett halvt år när lilla E kom till världen men också min teori om lilla E. Att komma till världen in i denna smått kaotiska tillvaro som det ändå innebär att vara småbarnsfamilj med krävande jobb och hus gjorde att Lilla E nog bestämde sig rätt tidigt för att vara en typ som helt enkelt hänger med och ställer upp på det mesta, nästan alltid med ett leende. Jag tror att kära M med lille Olle och storasyskonen Annie och Maja har samma erfarenhet, det är stor skillnad att vara tredje barnet mot att vara andra, särskilt när syskonen är lite äldre. Sedan har jag ju som ni vet en fantastisk hjälp i min kära svärmor som ställer upp i vått och torrt, och jag vet verkligen inte vad vi hade gjort utan henne. Överhuvudtaget är vårt "sociala nätverk" stort eftersom mina föräldrar också bor nära och trots att de båda jobbar heltid så umgås barnen mycket med sina morföräldrar. Detta är något jag är enormt tacksam för, särskilt när jag vet hur många det är som inte har samma tur...

Idag är lilla E fortfarande en enormt glad bebis som verkligen har hittat sin plats i den här familjen, hon passar perfekt in och vi är så glada att hon valde just oss! Hennes favoritsysselsättning just nu är att titta ut genom de stora fönstrena i vardagsummet, där vinkar hon ihärdigt när syskonen cyklar till dagis varje morgon med sin pappa. När jag tog dessa fotona nyss var det väldigt spännande då grannen precis skulle klippa sitt gräs. Om inte farmor hade tagit ut henne på en promenad så hade hon nog stått kvar där ännu!



Stort grattis på ettårsdagen mitt hjärta!