Ett superbeslut, altandörr och en ruffig fasad

Long time, no see!

Nästan en hel vecka sedan jag skrev nu, känns tomt men nödvändigt för att hinna fixa allt pluggeri.

Först av allt så vill jag höja på hatten för Petras beslut att sluta sitt "vanliga" jobb och i stället satsa helhjärtat på Petrified in Pink designs.

Klokt, modigt och helrätt!!!!

Ni skall veta att Petra har varit ganska många år på sin arbetsplats, närmare 10-11 år, så det är klart att det måste kännas konstigt. Men ofta är det jobbiga vägen fram till ett beslut. När det väl är fattat så är det bara att köra.

Och Petra, det kommer att bli världens bästa resa!!!

Det är inte utan att jag är lite avundsjuk. Inte missunnsamt avundsjuk så klart, men en bit av mig önskar att jag visste vad jag var bra på och satsade på det!

Under min frånvaro på bloggen har jag blivit med altandörr och helt plötsligt är det ett helt annat ljus i vardagsrummet. Resultatet blev kanonfint tycker jag, även om fönsterruta inte är tvättad och målartejp sitter kvar.

Som vanligt gjorde min påhittig Byggare Bob-make ett bra förarbete och byggde upp en provisorisk konsol i taket för att plasta in och täta resten av huset från byggdamm. Behöver jag skriva att vi fick spärra av dörrarna. Som ni förstår var all denna plast oerhört spännande om man heter Olle och är tretton månader!

Innan stod det ett gammalt vitmålat spegelskåp i hörnan där dörren nu är placerad. Detta skåp agerar vitrinskåp, så det var bara att tömma under tiden, för att kunna flytta det. Kruxet var bara att ställa allt så att Olle inte fick tag i det, men det funkade.

Inget blev förstört, däremot dammigt!


Samma hörna men utan plast och så himla mycket ljusare!!!

Idag skulle listerna på dörrens utsida slutföras men det verkar som om maken och jag tog ett beslut i helgen att lägga skatteåterbäringen på att byta fasad.

Vi har en fruktansvärd fasad idag. Jag ljuger inte när jag påstår att två av tre tittar och diskuterar vår fasad när de går förbi huset. Och då skall ni veta att jag ägnar två-tre timmar varje dag vid köksbordet och ser alla som förbipasserar.

Vad säger ni om de här fossilerna på husväggen?

När vi köpte huset rev Alec ner vad vi kallar "djävulsväxt från husväggen. Det var en klängerväxt som fått växa fritt i tjugo år och som lämnat dessa fina avtryck. Jag hoppas verkligen att fasadbytet blir av och jag längtar efter att få visa er resultatet längre fram i sommar.

Nu är det blöjbyte och plugg som hägrar.

Ha en riktigt bra dag//Maria