Liljekonvaljer till mor

Signerat Maria

Petra och jag har förstått att det är svårt att hålla reda på vem som är vem när vi gör våra inlägg, så tills strukturen på bloggen blir ändrad kan vi ju börja med att skriva ovan signatur.

Igår hade jag hemma mina gamla kära vänner. Visserligen börjar vi bli lite gamla - har vi krasst konsterat - men vi är bokstavligen talat gamla vänner sedan sisådär 30 år tillbaka - minst i vissa fall.

Visst är det mysigt att bara sitta och tjata? Tiden går så fort och efteråt vet man egentligen inte vad som har blivit sagt. Maken krävde skvaller när tjejerna hade gått hem, men jag har lika svårt varje gång att så där precist tala om vad vi har pratat om.

Och allt får han ju inte veta heller.....

Hur som helst, jag är innerligt tacksam att vi har varandra, i vått och torrt, oavsett!

Häromdagen sprang jag på en kjol - har nog visat den innan när jag såg den på Indiskas hemsida och blev kär. I söndags hängde den där i butiken, med mitt namn på, och numera bor den i klädkammaren.


Här i köket doftar det liljekonvalj. Jag minns när jag var liten och hur farmor och jag alltid gav oss ut för att leta liljekonvalj. Likaså hur pappa alltid gav sig ut på upptäcksfärd och var lika stolt varje gång han kom hem med årets första spröda kvistar.


I år har jag köpt en bunt i blomsteraffären och när jag tittar på de söta blommorna så går tankarna till pappa.

Saknaden är stor men minnerna är vackra.

Jag hoppas att du får en skön långledighet med massor av sol//Maria