Nu har jag gjort det igen, gett mig in på något som på förhand är dömt att misslyckas.
Visst låter det ljuvligt när någon så där i förbifarten berättar att de syltat, saftat eller kokat ihop något på sin frukt i trädgården? Det ger ett så husmoderligt och hemtrevligt intryck och jag tänker alltid att det borde jag också göra. Och nu gör jag det:
Jag kokar plommonmarmelad!!!
Men jag kan bara konstatera att det varken är en känsla av husmoderlighet eller hemtrevnad i vårt kök just nu. Känns mer som om jag kollar ifall jag minns alla svordomar som jag lärt mig genom livet. Det är kladdigt och nedstänkt överallt, men det luktar iallafall väldigt gott sade min käre make nyss och log snett....
Nu är projektet visserligen inte avklarat ännu men jag har en känsla av att hela kastrullen snart slängs i diskhon.
Vi har massor med plommon och vi inbjuder ivrigt alla på gatan att plocka så mycket de vill, annars blir det bara plommonmos i gräsmattan.
Häromdagen plockade våra trevliga grannar en stor påse och kokade plommonmarmelad med kanel på kvällen. I fredags eftermiddag fick vi en fin burk med "Borgmästargatans plommonmarmelad" - så underbart god.
Men nu står jag här och känner mig inte lika framgångsrik. Katastrofen är nära och jag återkommer med resultatet lite senare - hur det än månne sluta!!!!
Kram Maria