I köket klappar husets hjärta

Vår familj tillbringar väldigt mycket tid i köket. När vi flyttade in i vårt första hus var Annie två och ett halvt och Maja fyllde precis ett år. Precis som nu var alla sovrum på övervåningen och jag insåg nog inte hur mycket man faktiskt är i köket. Det tog ju flera år innan de började leka i sina rum. Och nu är det precis likadant med Olles intåg i familjen. Även om tjejerna är en del på sina rum så vill jag påstå att de flesta eftermiddagstimmar spenderar vi tillsammans i vårt kök. Då gäller det att trivas och att det fungerar rent praktiskt.

Jag har en vän som snart flyttar in i en ny fin lägenhet. Där planeras det kök för fulla muggar, men hon river sitt hår över IKEAS planeringsprogram. Själv är jag lite renoveringsskadad så när jag hör hur hon planerar så känner jag hur hjärtat börjar slå lite snabbare och jag vill mer än gärna lägga mig i och ge goda råd. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt på att planera två kök, hur jag har tummat i den där IKEA-katalogen och klickat mig fram och tillbaka på deras hemsida.

Vi fick nycklarna till vårt hus sista fredagen i december månad 2007 runt 13-tiden. Framåt eftermiddagen stod vi på IKEA och lämnade vår köksbeställning. Jag vet inte om det är särskilt vanligt förekommande, men snabbt går det här hemma det vill jag lova.

Räddningen för en blivande trebarnsfamilj som flyttar in i en ”loppekåk” är nog att min man och jag inte ödslar tid på att fatta beslut. Vi kör på magkänsla och så har vi relativt samma smak.

Vårt kök är inte det största av kök utan lite drygt 20 kvadrat. Då har vi ändå öppnat upp det. Från början kom man in i världens minsta matrum, ca 2x4 kvadrat med en fuktskadad parkett och hemsk tapet på väggen, därefter vidare in i ett litet kök med skåp kvar från ursprungsplanen, dvs 1925 och sedan en liten, liten mörk gång med högskåp på varsin sida innan en dörr som ledde till trapphuset.















Här är en glimt av vår matplats där jag sitter varje förmiddag och pluggar...eller bloggar.

För att slippa "stjäla yta" så beställde vi en högblank köksbänk som är 120 cm bred från IKEA och fäste i väggen. Vi letade som galningar efter ett kvadratiskt bord men inget napp. Vi ville heller inte ha stolar på den fjärde sidan så då blev detta den bästa lösningen.

Men innan vi fiock till vår matplats var det en del som skulle till. Så här såg väggen ut tidigare!















Vi rev ut allt till grunden, installerade golvvärme och lade mörka trägolv, vände och vred för att maximera skåpsförvaringen och den optimala placeringen på vitvarorna så att de inte tog rymd.






























Många hade nog valt att behålla känslan från 1925 men vi gillar att blanda och ge, både i material och i känsla. Det viktigaste är att vi trivs.
































Vi valde en induktionshäll vilket jag verkligen kan rekommendera men det allra bästa valet var nog ändå en stor diskho istället för de traditionella två små mindre.

Nedrans vad praktiskt det är!!!

Inga svordomar över grytor som inte får plats eller skvättande av vatten. Hur bra som helst!



















En vacker dag när jag får tummen ur skall vi vitmåla trip-trappen.
Är det någon som har gjort det? Sprutmåla måste väl vara det bästa så att man kan ändra lägen i takt med att lillkillen växer?

Nu vet ni hur det ser ut i vårt kök.

Hur ser det ut hos er?

Må så gott//Maria

Intressant helg!

På fredagskvällen skulle mannen repa med bandet så då tänkte jag passa på att jobba lite. Märkte rätt fort att det inte skulle bli något med det, har varit hemskt trött det senaste och mina försök till jobb brukar lätt sluta i slentriansurfning eftersom jag inte riktigt orkar ta tag i något... Just denna kväll tänkte jag därför passa på att slå mig ner i soffan med ett glas vin, och lite Let's Dance-final och diverse zappande, kul att se vad som finns på TV'n, det blir inte ofta jag sitter där numera. Sagt och gjort, där sitter jag i godan ro med mitt glas vin när jag plötsligt hör ett ljud från bakom soffan. Tittar till höger och får se en lite mus sittandes strax bredvid mig. Givetvis skriker jag till i högan sky (tack och lov har barnen god sömn) och hoppar upp på en stol. Som den sansade människa jag är ringer jag givetvis till mannen för det hjälper ju... behöver jag tillägga att han fick sig ett gott skratt? Vågar mig till slut ner från stolen och springer och letar upp katterna (som jag misstänker släpat in musskrället till att börja med) och tvingar in dem i vardagsrummet. Kattkräken (som jag normalt älskar väldigt mycket:-) gick och la sig tillrätta i fåtöljerna istället för att gå på musjakt och jag började vid det här laget misströsta. Sätter mig framför datorn, givetvis med fötterna högt upp och försöker sysselsätta mig och tillslut ser jag Anakin springa nerför trappan och jag hör de bekanta muspipen och tror att nu har han jagat ut den. Vågar därför till slut gå och lägga mig. Dagen efter står jag och bäddar rent i barnens sängar när jag i ögonvrån ser en mus komma från det hållet vårt sovrum ligger! Denna gång var mannen hemma och kunde ta hand om den medan jag står på sonens säng och försöker att inte skrämma ihjäl barnen... vilket går rätt bra eftersom de nog tycker jag ser rätt fånig ut där jag står. Så det troliga är att vi har haft musbesök i ett helt dygn i vårt sovrum, tyckte jag hörde pip därifrån tidigare på dagen... trodde det var Elins förkylda andning...

Det började också lukta konstigt ifrån vårt familjerum och maken hittade där ett härligt muslik, inlindad i de nyuppsatta men inte upplagda gardinerna... någon som blir sugen på att flytta till hus?

Nog om helgen, är på väg till sängen (alldeles för sent som vanligt) och vill bara berätta att det numera finns två olika sexpack med Keep Calm-vykort i shopen i härliga färger.

Önskar er en härlig måndag!

Petra

Tyginspiration

Har precis packat små kuvert som ska överlämnas imorgon till Mira som anordnar en bloggträff där deltagarna får små goodiebags med innehåll bland annat från mig. Produkten i fråga kommer upp i shopen under helgen.

Skall strax gå och lägga mig men måste visa ett tyg jag hittade idag som jag är sååååå sugen på till Elins rum, visst blir man glad av det? Varning utfärdas för många härliga tyger och tillbehör... var beredd på en betydligt lättare plånbok.

Hoppas ni får en härlig fredag!

Petra

Bara det är ”du”

Jag fascineras av alla dessa renoveringsprojekt och ombyggnationer som pågår runt omkring oss. Så gott som dagligen så promenerar Olle och jag en villagata fram där jag tror att det fixas och donas i åtminstone var och vartannat hus.

För oss som skall ge oss på utsidan av renoveringskåken är det en väldigt bra inspirationskälla. Men är det inte otroligt hur alla dessa småbarnsfamiljer – för ofta är det ju faktiskt så – orkar och har råd med alla dessa mastodontutmaningar. Är det verkligen så att alla brinner för inredning eller förväntas det av oss att ha ett tipp topp hem? För så här var det inte när jag var liten, så här var det inte ens för 10 år sedan, men helt plötsligt har det exploderat och så gott som alla bor i designerhem, hämtade från Sköna hem.

När jag inte kan hålla mitt löfte till mig själv att plugga utan drömmer mig bort i bloggarnas värld så fastnar jag ofta för dessa husprojekt och gärna kök. Det finns så otroligt mycket fina hem.

Ta dig en titt på tex Doredoris fina kök här. Visst är det så härligt med det röda?

Hemma hos En prinsessas dagbok ser köket ut så här med nymålade vita socklar.

Och vid matplatsen suktar jag efter detta underbara väggord – vill ha! Det är så sant som det är sagt - eller som här, skrivet!

Hemma hos en Tvillingmamma planeras det kök för fullt. Been there, done that - twice! Jag önskar er lycka till och hoppas att ni blir nöjda!

Och slutligen hemma hos Maja Moments har vad hon kallar ”joddlarköket – det var antagligen ett härligt furukök från 80-talet förr – blivit härligt vitmålat.

Det finns så fantastiskt mycket fint att välja på men det viktigaste är trots allt att just vår familj trivs där vi bor. Sedan kan vi ju alltid inspireras och ”stjäla” en och annan idé, omvandla den och paketera in den så att det blir bra just hos oss.

Jag har en vän som när hon klev innanför våra dörrar för någon vecka sedan utbrast: Åh, vad det luktar ”hemtrevligt”. Lite senare sade hon att det kändes precis som om ”här bor Maria” och att man känner sig välkommen hemma hos oss. Det tror jag är bland de finaste komplimanger jag har fått.

För det är precis så jag vill att det skall kännas – att du trivs och känner att du med godan ro kan dra upp fötterna i soffan och luta dig tillbaka. Jag är ju den första som skriver upp sig på den där projektlistan. Vi har ju gjort det mesta med vår insida och för oss har det ju blivit en slags livsstil att fixa och greja här hemma.

Min man och jag brukar sisådär varannan fredag laga eller köpa hem god mat, öppna en flaska rödvin och slå oss ner vid köksbordet. Dessa kvällar är det TV-förbud och ägnas åt prat och tjat. Och jag tror att det inte passerar en enda sådan fredagskväll utan att vi konstaterar – så där lite stolta och förnöjda – hur bra vi trivs med vårt kök. Vårt kök är inget märkvärdigt, men vi tycker väldigt mycket om det och det måste väl vara det bästa betyget trots allt?

Jag kanske plockar fram lite för och efterbilder nån dag så får ni ta er en titt själva.

Må så gott//Maria

Jag känner ha-begäret växa!!!

Jag har för första gången besökt denna blogg http://www.enmammasdag.com/weronica/ och kände hur jag blev inspirerad och sugen nya skor.

Tog mig en titt på Bianco och Scoretts hemsidor och önskar nu intensivt att det var ett par nollor extra efter den summa som precis har landat på kontot i form av föräldrapenning - keep on dreaming!

Här kommer ett par exempel på skor som fick mitt hjärta att bulta lite snabbare:

Den här svarta skon var en favorit. Den kan jag ju tom gå i. För det är ju det värsta med alla dessa fantastiska skor att det kanske inte alltid är de mesta praktiska för en promenerande mamma med barnvagn

Nästa par skor som följer var inte heller så dumma. Och det är precis det här som är det värsta med mig. Jag är liksom inte måttlig utan vill ha ALLT.

Mina vänner skrattade åt mig när jag packade upp alla mina blusar i helgen. Vi var ju fyra kära vänner som hade en ljuvlig lördag-söndag på Strömstad spa. Och jag förstår ju att jag inte kommer göra åt 5 blusar under denna korta tid. men ändå kan jag inte förmå mig att låta bli utan stryker och packar som vanligt ner alldeles för mycket. (Hade även 3 par byxor och två klänningar!!!!) Det kan ju vara bra att ha!!Visst ser dessa två par svarta skor riktigt sköna ut?

Jag bara måste avsluta med dessa små karameller. Jag är en sucker för rött. Visst är dessa ljuvliga? Dessa tror jag att jag bara måste köpa. Men så verkar de funka till ganska mycket, tror ni inte?

Sköt om er//Maria

www.mayorekeblad.se

Måste bara visa en hemsida med kanonsnygga alster som en gammal arbetskamrat till mig gör.

Annalena och jag var arbetskamrater en gång för hundra år sedan på radiokanalen NRJ. Vi har bägge gått åt olika håll och numera har hon sin egen ateljé i Linnéområdet här i Göteborg – om jag inte missminner mig.

Du kan ta dig en titt på hennes verk på http://www.mayorekeblad.se/ eller om den här länken funkar: Annalenas facebook-sida

Annalena har lagt ut kort på sin Facebooksida med bilder från en vägg som hon har målat på Björns Bar/Kock o Vin - Viktoriagatan 12 i Göteborg.

Visst är det snyggt och effektfullt!

Åh, vad jag beundrar - och är liiite avundsjuk - alla dessa människor som hittar sitt kall i världen och vågar tro på sin dröm!!!

Må så gott//Maria - som funderar på vad hon skall bli när hon blir stor

Hellre simplify än Spotify

Vilken kanonidé den där veckomatsedeln är som Petra skrev om. Den sidan kommer nog få mycket besökare. Jag tror säkert att jag kommer att svika arla.se mer än en gång för att leta inspiration där.

Innan vi fick Olle och med det en föräldraledig Maria så brukade min man och jag hämta barnen varannan dag, vilket innebar att den som hämtade även fixade middag. Nu faller det ju på min lott att komma på dagens middagsrätt, vilket kan vara rätt segt vissa dagar, tycker jag.

Jag har nog ganska många i min omgivning som varje helg sätter samman en veckomatsedel och en inköpslista därefter. Det verkar väldigt smidigt det där att veta varje dag vad man skall laga till middag. Vi har nog tänkt tanken några gånger, men aldrig löpt linan ut. För mig ligger problemet i att jag gärna vill laga det jag är sugen på. Har svårt att programmera in mig på fisk på onsdag och soppa på torsdag. Någon fördel skall jag väl ha av att numera alltid planera vardagsmaten, kan man tänka?

Däremot försöker jag förenkla och underlätta så fort man bara kan. Ju färre moment desto bättre är min melodi. Nu har jag välsignats med en man som försöker underlätta för sin lilla hemmafru. Så när han steker upp köttfärs så blir det likaväl 3 kilo. Det är så himla bra att ha ett gäng fryspåsar med lagom mycket köttfärs, så slipper man stekmomentet. Eller så bryner han upp nötgrytbitar så att finns klart för en soppa eller en gryta. Så himla smidigt.

Jag är ingen mästerkock men här kommer ett par recept på vardagsmat som är vanligt förekommande i vårt hem. Vi äter ganska mycket nötfärs hemma hos oss och nästan alltid river jag i morötter och numera även vitkål. Ett smidigt sätt att få i lite extra grönsaker och så blir den mycket saftigare tycker jag.

Något som jag gillar är när köttfärssåsen smakar curry istället den vanliga tomatbasen. Krydda köttfärsen med curry, gurkmeja – för den fina färgen – och ett par skedar Mango Chutney och sweet chili souce, grovhacka röda och grön paprika och så i med en burk mandariner och lite matlagningsgrädde. Servera med pasta.

Eller varför inte låta köttfärsen få lite orientaliska smaker. Riv i morötter, gul lök och vitkål. Krydda den med en köttbuljong, lite dijonsenap och ett par skedar kardemumma. Stek upp champinjoner, lägg i färgglad paprika och en burk med kidneybönor. Servera med bulgur och broccoli.

Något som är lite underskattat är faktiskt köttfärslimpa. Usch, det är ett rätt ”äckligt” ord tycker jag, köttfärslimpa. Men faktiskt riktigt gott och enkelt, gillar när maten sköter sig själv i ugnen.Ta den största bunken du har, i med köttfärsen – inte uppstekt dock – riv i morötter, vitkål och rödlök, knäck ett par ägg, soja, salt, peppar, lite creme fraiche eller något annat ”kletigt”, ett par skedar dijonsenap och en halv paket av Findus frysta örter, tex persilja eller örtagård. Vispa samman allt och över med smeten i en stor form, forma och in i ugnen. Jag brukar steka upp champinjoner som jag tillsammans med matlagningsgrädde häller på runt ”limpan” det sista så det blir en god sås till. Hur smidigt som helst och räcker till två middagar.

Sista snabba tipset – bokstavligt talat – är att använda färska lasagneplattor och att göra lasagnen på köttfärs, morötter, vitkål, rödlök tillsammans med krossade tomater och en förpackning av Keldas tomatsås. Går hur snabbt som helst och så slipper jag misslyckas med att få rätt konsistens på pastaplattorna.

Medan jag avslutar sista meningen så inser jag att hjärnan är verksam någon annanstans, funderandes på vad det blir till middag idag!

Allra helst hade jag köpt hem thaimat, haha…

Må så gott i solen//Maria

Veckans bästa initiativ!

En av mina stora inspirationskällor, superduktiga Ingela med bloggen All is pretty, har tillsammans med sin man och ett par goda vänner, kreativa Nettan & Marcus kommit med veckans absolut bästa initiativ! Från och med nu kommer de på sajten veckomatsedel.se varje vecka publicera veckomenyer för alla oss som vill försöka äta nyttigt, någorlunda billigt och så ska gärna alla familjemedlemmar gilla det. Mitt liv kretsar just nu väldigt mycket kring att försöka bli mer strukturerad och organiserad för att få ihop alla delar av livet på allra bästa sätt och detta initiativ tar jag emot med öppna armar! Att Ingela dessutom är duktig grafisk designer så menyerna är snygga att se på gör ju inte saken sämre. Titta in med en gång, och inspireras av menyerna!

Hoppas ni får en härlig helg/Petra

Tack och förlåt!

God förmiddag på er i det underbara vädret!

Hoppas att ni har lika vackert blå himmel och solsken som vi har i Göteborg.

Jag vill bara tacka för alla gulliga kommentarer som ni lämnar titt som tätt och samtidigt be om ursäkt för att jag är så dålig på att besöka era sidor och lämna kommentarer. Men dessvärre är det ett medvetet beslut.

Anledningen till detta ser ni här:

Jag är ju föräldraledig med lille Olle, men under de två - i bästa fall tre timmar - som han sover varje förmiddag så skall jag plugga 75 % på nätbaserade universitetskurser.

Jag var ganska tveksam när Petra undrade om jag ville gästblogga på petrifiedinpink, visste inte om jag skulle hinna men bestämde mig till slut för att testa på det - en gång i veckan!!!

Men eftersom jag tycker att det är så kul och värkligen älskar att skriva så har det ju blivit lite mer. Detta naggar så klart på min studietid och därför vågar jag inte ens ge mig på att läsa alla andra fina bloggar som finns där ute för då vet jag ju att jag fastnar. Lite karaktär måste jag försöka ha kvar.

Så det är inte av egoism eller ointresse utan ren och skär överlevnadsinstinkt.

Ville bara säga det innan är det dags att öppna böckerna och läsa inför nästa fredags tenta. För till helgen blir det ingenting. Kanske blir det ett gemensamt inlägg från Petra och mig imorgon. Då är vi nämligen på spa tillsammans med två av våra kära vänner. Gissa om vi längtar!

Ha en riktigt skön helg och tack igen för fina ord. Om ni visste var det värmer mitt hjärta!!

Maria

Om jag bara fick välja en sak...

Ja, jag vet, saker är bara saker, materiella döda ting som vi inte får med oss när vi dör. Men jag hoppas och tror att vi alla har något som ligger oss extra varmt om hjärtat. Det finns trots allt vissa saker som ger dig ren och skär lycka.

Om jag bara fick välja en sak så skulle det inte bli min vigselring med den fina hjärtformade stenen. Jag hade heller inte valt...nu kommer jag inte ens på något som är i närheten och konkurrerar om min gunst så jag går dirket till vad det är som är det allra finaste jag äger.

Låt mig presenter....mitt namnhalsband!

Detta fina halsband fick jag för ungefär 5 och ett halvt år sedan av min man i julklapp. Annie var fyllda två och Maja firade sin först jul med åtta månader på nacken.

Då stod det Annie och Maja på. Nu när även Olles namn är ingraverat är halsbandet komplett.

Vid den tiden hade jag ett halsband från Dyrberg och Kern med kraftig länk och en tung bricka där det stod:

You only live once but if you live it right, once is enough. Både klokt och sant tycker jag.

Jag tyckte - och tycker - väldigt mycket om det halsbandet och det visste min man så det fick fungera som inspiration. Han tog med halsbandet till vår vän Peter som är guldsmed och tillsammans tog de fram mitt namnhalsband.

Till saken hör också att de var ju nästan pionjärer på det där med att ha barnens namn på olika former av smycken. Dessa halsband hade ju inte slagit igenom på den tiden.

Jag älskar detta halsband och har nog inte tagit av mig det mer än absolut max 5-6 gånger. Det är som om jag inte känner mig hel utan det. Och då skall ni veta att jag älskar halsband. Jag ljuger nog inte när jag säger att det ligger ett minst ett 50-60-tal halsband i badrumsskåpet i färger och former som täcker det mesta i variation.

Jag har med åren märkt att jag samlar kraft i detta halsband. Är jag hos tandläkaren så håller jag min hand runt brickan, likaså om jag behöver tänka efter och fundera, är rädd eller vill ha styrka. Jag kommer på mig själv att jag håller mitt halsband i handen när jag gråter eller när jag skrattar.

Och det gör mig så glad, att jag har det där halsbandet. Det är den finaste present jag någonsin fått och kommer att få. Det är min familj, det enda som betyder nåt.

Jag hoppas att du också har något sådant, vad det än må vara. En tanke, ett minne, en pryl, bara det är något som skänker dig styrka och glädje när det behövs som mest.

Ha en bra dag i det ljuvliga vårvädret//Maria

Jag säger som Madicken: "Jag känner livet i mig"

Sitter som vanligt vid köksbordet och skall strax börja plugga. Det gör jag varje förmiddag när Olle sover middag.

Idag känns det extra skönt. Märker att jag har ett litet fånigt leende på läpparna när jag tittar ut och ser en stadig ström av solglasögonprydda mammor som promenerar lättklädda med sina barnvagner. Solen skiner, fåglar kvittrar och det är en sådan där dag då det är enkelt att leva.

Vad är det med oss svenskar? Vi får något befriande över hela vår kroppen när solen tittar fram. Man kan se på var och en av oss hur mycket vi har längtat efter den första vårsolen.

Jag gillar årstiderna. Det kunde bara vara lite mer av vissa och betydligt mer av andra. Jag tycker om när hösten kommer och jag kan tända en massa ljus. Tror också att jag gillar det faktum att solens strålar inte lyser så där obarmhärtigt på mina smutsiga fönstrer eller avslöjar varje handavtryck från barnen eller minsta dammkorn. För en dag som denna spelar det ingen roll hur städat det är det ser ändå dammigt ut. och det kära vänner är det värsta med våren!

Men nu skall jag inte klaga utan återgå till det där med våren och visa mina blomkrukor. För jag har ju inte kunnat hålla mig utan planterat vårblommor. Eller planterat och planterat. Det är en sanning med modifikation.

En dag efter att jag gått den dagliga pilgrimsfärden - kallar det så när Olle och jag ger oss ut för att hämta Annie på skolan och Maja på dagis - så köpte jag så klart med mig blommor för att byta ut. Nu kan ju jag inte riktigt koncentrera mig på att göra denna blombytning ordentligt.

Jag sliter ut de gamla, vissna blommorna och ersätter dem med små söta vårlökar och penséer, ingen ny blomjord och ingen nedgrävning i krukorna utan blommorna placeras bara lite så där hipp som happ.

Små pärlhyacineter väntar på att slå ut på trappen. Det är vita, torra bevid är gamla rosmarin. De brukar se likadana ut varje år vid den här tiden, men som ett litet mirakel så blir de grönare och grönare ju längre våren lider. Eftersom jag inte är någon mästerfotograf så kanske ni inte ser att det ligger en liten sten - inköpt på Fridas gård - som det står välkommen på bredvid.

Inte tvättar jag heller av krukorna utan de är lite smutsiga från vintern. Tanken är att "det gör jag en annan dag...NOT" Men nu står de till slut där och lyser upp min tillvaro.

Känner jag mig själv rätt så kommer jag inom 30 minuter att lägga ner den tråkiga boken "Medier och kommunikation" och gå ut och torka av krukorna med våtservetter.

Ni vet väl att våtservetter är det bästa sättet att ta bort fläckar? De funkar på allt!

Ha en skön dag i solen//Maria

Den late förtar sig inte

Jag har ju berättat om vårt lilla nätta renoveringsobjekt som har sysselsatt oss det senaste året. Detta hus från 1925 var från början ett tvåfamiljshus.

När vi flyttade in rev vi ut allt – badrummen, ett par väggar osv. På andra våningen rev vi ut köket och öppnade upp väggen till jungfrukammaren. Tanken var att detta skulle göras om till en klädkammare och till Olles rum. Vi hade först inte bråttom, vi bara stängde dörren till vad som såg ut som en nerdammad bastu och ignoretrade eländet. Allt var utrivet intill grunden och när man öppnade dörren kändes det som ett stort svart hål som bara slukade energi.

Men allt eftersom vi fixade i ordning rum för rum så insåg vi - läs "jag" - att det där med klädförvaring blev ett mer akut problem. Eftersom Olles rum och klädkammaren hänger ihop var vi tvungna att fixa bägge rummen samtidigt.

Sagt och gjort, när juni kom drog vi igång med ”operation klädkammare/killrum. Olles rum är fortfarande inte riktigt klart men det får väntar tills han flyttar in så vi kan se hans ”lekmönster”. Men att målat det har jag trots allt inte kunnat hålla mig ifrån. Men nu var det ju inte renovering och måleri som detta skulle handla om.

Det jag ville visa är en smidig lösningen på gardiner. Som kanske framgick av inlägget där jag berättade om Annies gardiner så antar jag att det inte kommer som någon överraskning att jag inte är någon fena på att sy. Men gardiner måste ju killen ha – och mörkläggande rullgardiner.
Jag köper gärna färdiga gardiner, problemet är bara att det är svårt att hitta fina sådana tycker jag. Inte blir det lättare när Olle även har ett ”Lotta på Bråkmakargatan-fönster”. Och vad är det undrar väl ni? Jo, det är sådana där små runda fönster. Lotta har det i sitt hus på Bråkmakargatan och jag tycker att de är så söta – och totalt OPRAKTISKA!

Så simsalabim, lösningen fick bli IKEA:s mörkläggande vita gardiner, prydda med walliesar inköpta på Hornbach. De är gjorda i något slags skumplast med häftkuddar på baksidan.Olle var nog bara ett par veckor när jag sprang på dessa och blev så där omedelbart förälskad.

Jag hade ingen aning om var det skulle sitta, jag visste bara att jag var nödgad att köpa dem. Jag måste ha sett ut som professor Balthazar när jag kom på att jag naturligtvis skulle fästa dessa sötnosar direkt på rullgardinerna. Rätt fiffig lösning om jag får säga det själv.

Och det bästa av allt, det krävdes inte ett enda stygn!

Ha en bra dag/Maria

Hela dan får hon arbeta, hon får jobba, hon får streta....

Jag antar att ni känner igen den, sången som mössen sjunger om Askungen? Precis så känns det ibland, tycker jag. Jag är ju föräldraledig med lille Olle och då faller det sig ganska naturligt att det också är jag som står för den mesta markservicen här hemma. Helt okey tycker jag - för det mesta - men ibland blir jag så där gräsligt trött på att alltid vara den som torkar av kranar och handfat.

Innan Olle kom så brukade familjen ha en städdag i veckan. Tjejerna städade sina rum och maken och jag tog varsin våning. En kanonlösning på många sätt tycker jag. Flickorna fick lära sig att hjälpa till - de var visserligen de enda som tjänade på den här lösningen då städning innebar 20 kronor i veckopeng. Jag visste att det blev ordentligt städat i varje fall en gång i veckan och slapp reta upp mig. Det blev mindre av det där ständiga plockandet och städandet. . Sedan tycker jag också att denna gemensamma insats gav bra signaler till barnen, att det inte alltid var mamma som skulle städa utan att vi alla hjälpte till.

Allt var frid och fröjd, men så kom då vår lille trea och helt plötsligt så har världsordningen ruckats i sitt fundament. Men som jag brukar resonera, gillar jag inte något är det bara jag som kan ändra på det.

Så igår var det då dags igen. Maken tog övervåningen, flickorna fick vittring på pengar och satte med liv och lust igång att städa. Inte bara sina egna rum utan lite överallt. Jag tror att de hade riktigt roligt.

Olle som skulle kunna sysselsätta sig med dammsugaren en hel dag bidrog på sitt eget lilla vis.

Själv röjde jag runt på nedervåningen. Kan ni förstå att man kan känna sig så lycklig över att slippa putsa övervåningens speglar, städa toaletter och torka golv. Det krävs inte mycket ibland!!! Men skrattar bäst som skrattar sist. För så hör jag maken säga: "Jag har dammsugit klart nu. Nu spacklar jag tjejernas dörrar."

Kanon tänker jag, inte bara är han klar med städningen, han fortsätter med nya initiativ också.

När jag är klar här nere går jag glad i hågen upp till de andra för att strka måndagens kläder till flickorna. Men vad ser jag, speglar är inte putsade, handfat är kladdiga osv, osv. Jag känner hur det börjar bubbla i mig.

Den "käre" maken har slutat städa efter dammsugningen för att istället ge sig på spackling!!!

Ja visst, det behövdes det också men det var ju inte det som var tanken. Småmuttrandes gjorde jag klart städningen även på övervåningen..."för man kan ju inte sluta spackla mitt i!!!"

Om ni visste hur glad jag var att jag 30 minuter senare hade en powerwalk med grannen att se fram emot, en mycket välbehövlig ventil!!!!

Kram Maria

PS) Maken kräver dementi - men det får han inte!! När han läste detta inlägg skrattade han först skrattade rätt friskt, men lite förnärmad blev han allt. Han som hade burir tunga bräder, byggt på lekstugan och därefter krattat ur en hel höst och vinter ur häcken - vet ni, han hittade närmare 10 hundbajspåsar som folk helt fräckt bara slängt in under alla löv. Hur äckligt är inte det?

Jag har en mycket företagsam man som fixar hur mycket som helst här hemma. Men just i det här fallet missades hela poängen med att DELA på städningen. Jag tror dock att ni förstår att det hela skrevs med glimten i ögat, inte sant? Dock står jag för varenda ord, haha!!!

Med tårarna hängande i ögonfransarna

Jag hade tänkt skriva ett ironiskt inlägg om familjens städdag igår - vi hade liksom olika fokus - men innan jag kastade mig över ett tomt word-dokument så gick jag in på www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman och nu känner jag gråten tränga fram i ögonvrån.

”Vimmelmamman” - denna tappra, vackra, modiga kvinna håller antagligen precis i detta nu på att vakna upp efter en operation. Jag tror att det är ungefär ett år sedan hon från en timme till en annan fick veta att hon hade cancer i tjocktarmen och nu är man rädd att det har spridit sig till levern. Tänk dig, ena minuten lever du ett liv och i den andra så blir ingenting sig mera likt.

När jag läser om hur hon igår kväll pussade sin älskade treåring och man hej då på sjukhuset så brister det bara.

Ingen av oss skall behöva gå igenom en sådan sak och ändå händer det hela tiden.

Så stanna upp och njut av vad du har omkring dig. Lägg energi och kärlek där det hör hemma och strunta i skitsaker. Jag vet att det låter banalt, men det är faktiskt det enda som spelar roll, att vi får ha varandra.

Jag har själv förlorat bägge mina älskade föräldrar inom loppet av knappt fyra år och jag vet att det går att gråta i nästan samma andetag som du skrattar.

Jag vet också att vi måste få bråka och skrika på varandra. Vi är inte alltid vänner eller på gott humör. Ibland är livet bara grinigt och jobbigt, men vad jag vill säga är att låt det där arga komma ut, men glöm för guds skull inte att bli vänner efteråt, ge den där extra klappen, kramen, blicken och pussen.

Fastna inte i sura hjulspår utan var förbannat glad och tacksam för allt de fina i ditt liv!

Det där inlägget om städning kommer lite senare. Kom liksom av mig nu!

//Maria

Helgen i bilder

Hoppas även ni har haft en bra helg! Helgen här har ännu en gång gått i kalasandets tecken, Linnéa var på kalas på lördagen och på söndag var det både hennes och Noahs tur att gå på ytterligare ett medan jag och Elin åkte ut till Torslanda för att fira min kusin som fyllt 11 år!

Nedan ett nytt favoritfoto på Elin som käre maken tagit medan han lät mig sova i lördags morse ♥, bara älskar färgerna i det.


Nu när ljuset äntligen börjar återvända återvänder även min lust för att fota, nedan är bilder på vårt relativt nyrenoverade familjerum. Kommer ni ihåg hur det såg ut innan...? Det har stått färdigt i snart ett år och vi har utnyttjat det ända sedan dess och sakta men säkert börjar det växa fram hur vi vill ha det, vi har verkligen skyndat långsamt med detta projekt. Det är fortfarande inte färdigt men om jag väntar tills dess så får ni nog aldrig se bilder:-)

Så här ser det ut när man kommer in i den forna, murriga gillestugan. Lekrummet från övre plan (eller hur säger man i ett enplanshus med källare egentligen...) har fått flytta ner eftersom Noah och Linnéa inte längre ville dela sovrum med sin lillasyster, helt förståerligt med tanke på hur olika sovtider de har. Rummet är tänkt att vara i två delar, en umgänges-/lekdel med TV'n som snälla svärmor lånat ut och deras leksaker och en pyssel-/ritdel. I den första delen står även soffan från gamla lekrummet (som jag hoppas byta till vitt överdrag från Bemz när det passar in i "budgeten") samt en nyinköpt bäddsoffa från IKEA. Hade även köpt två underbara sittkuddar (typ Fat boy) i cerise och lime men när vi möblerade rummet blev de helt enkelt överflödiga... de ligger numera ute på Blocket! Har klippt ut vimplar och skall sy kuddar i de underbara Heather Bailey-tygerna som skymtar i min header ovan men än har tiden inte räckt till, skall försöka schemalägga lite sytid, vill så gärna få färdigt här inne snart. Metallskenan i taket ska vi ha vita, tunna gardiner på för att separera de två delarna och göra det lite mysigare, satt med det igår men självklart hade jag inte allt material så nu hänger det tre gardiner av fyra där nere...

Denna del är självklart min favorit, pysseldelen! Här packar jag varor och Linnéa och jag pysslar, och hon och Noah bygger med lego. Malmbyråerna och köksskåpen från IKEA sväljer massor och en del lådor är till och med tomma, vi håller som sagt på att bo in oss. På väggen och skåpen samlar jag inspiration och lite provtryck.


Skoskåpen Trones fungerar till mycket mer än skor, här använder vi dem till pappersförvaring, teckningar, ritböcker, scrapbookingpapper och ritpapper, vi är väldigt nöjda med lösningen och barnen når bra själva och än så länge är det inte den röran vi hade när papprena låg i lådor huller om buller. Ovanför (utom räckhåll för lilla Elin) har vi pennor, saxar, penslar, linjaler etc. Dessa har jag och Linnéa klätt om med scrapbookingpapper, skönt att de kommer till användning ibland:-) I korgen står presentpapper, mycket lättare att få överblick på detta sättet tycker jag än när de ligger i en låda, däremot ligger presentband och dyligt i en Malm-låda.


En av helgens presenter, detta innehöll ett prinsessblock från shopen, lite pysselgrejer samt penna, suddgummi och linjal. Kortet funderar jag på att erbjuda i shopen som ett set ihop med andra blandade grattiskort, aldrig har man ett vettigt kort när man behöver det har jag märkt. Kan det vara något?


Present nummer två innehöll även det ett block, denna gång med ugglemotiv och lite klistermärken, jag hoppas det var uppskattat.



Fotolusten fick sig ett rejält uppsving på söndagen när vårljuset sken in i köket och gjorde om det till en fotostudio, ljuset blev sådär härligt som det blir ibland. Till min stora förvåning ställde barnen snällt upp, en efter en och blev de fotade, resultatet ser ni nedan, mina nya favoritfoton. Det var länge sedan jag höll i kameran och jag märker att lusten att lära mig mer kommer som ett brev på posten, när jag tog fotokursen med bästa Mikaela i januari var det så tråkigt ljus att glädjen helt enkelt inte infann sig, nu längtar jag om möjligt ännu mer till våren så att jag kan fota mer!



Hoppas ni får en härlig vecka, denna vecka ska jag koncentrera mig på att jobba ikapp några av alla de projekt som släpar efter och göra mitt allra bästa för att inte ta mig an något nytt innan dessa är avbockade, snälla låt mig bli den genomförare jag önskar bli!

Kram Petra

Nytt i shopen: personliga namntryck

Nu är de upplagda: de personliga namntavlorna. Tanken med dessa trycken är att man beskriver sitt barn/man/fru/syster/hus/hund/kärlek/familj eller vad det nu må vara med ca. 15 ord samt ett huvudord, till exempel barnets namn eller ett ord som kärlek, familj eller varför inte er adress. Välj till en symbol (hela 28 att välja mellan) och 2-3 kompletterande färger (31 att välja mellan) och det blir garanterat en unik tavla som du kommer ha glädje av långt framöver. Se mer här.

Jag ser det snöar, jag ser det snöar....

Jaha, då var jag då klok för en gångs skull som med nöd och näppe höll mig från att köpa blommor igår.

Utanför fönstret faller snön, enda fördelen är att snön liksom kamoflerar lite hur usla blommorna är.

Må så gott//Maria

Vårkänslor vs köldknäpp

Jag vågar nog påstå att jag inte är den enda som längtar efter våren, eller hur?

Överallt ser jag dessa underbara vårtecken, krokus och snödroppar och små, små knoppar i alla buskar som bara väntar på att slå ut.

Vi har en trädgård som antagligen får ses som ett avskräckande exempel i grannskapet på hur det kan bli om den inte blir omhändertagen. Till vårt försvar får jag säga att vi bara bott här ett år.

När vi flyttade in såg insidan ut som utsidan gör idag, men interiört har vi nästan renoverat allt. Tokiga som vi är köpte vi ett hus som nu har fått all el omdragen, taket omlagt, golvvärme installerat, två badrum omgjorda från grunden och detsamma med köket. Det finns inte att rum som inte har en vägg uppsatt eller är nedtagen och ommålat så ni förstår att vi tog över vad man minst sagt kan kalla ett nätt litet renoveringsobjekt.

Varför kom jag nu in på detta? Jo för att mäkta med insidan tog vi ett medvetet beslut att strunta i utsidan och bara göra det allra mest nödvändiga för att solen skulle hitta in i vår trädgård. Eftersom det var så mycket sly, vildvuxna träd, ogräs och elände i trädgården så försökte vi förra sommaren att rensa bort det mesta, vilket innebar att de stackars lökar och blomsterplanteringar som fanns fick ryka. Så döm till min förvåning när jag för någon vecka sedan såg dessa söta snödroppar i monsterhäcken.

Dessa snödroppar är troligtvis det enda som kommer blomma fritt i vår trädgård på ett långt tag framöver och blommorna får symbolisera en liten strimma hopp om att det går att få vår utsida fin under säsongen som kommer.

Men varför stanna upp och njuta av att det trots allt blommar något i helvetesträdgården? Nejdå, det dröjer inte länge innan min blick börja fladdra bort från dess små söta vårblommor, och istället sneglar jag snett på alla våra krukor där höstens inköp sorgset hänger över kanterna. Halvrutten prydnadskål och vissen ljung tillsammans med förfryst rosmarin fyller våra trädgårdskrukor. Inget som piggar upp minsann!!

Vill bara tillägga att ovan krukor är ett av de bättre exemplen så förstår ni status.

Jag vill så gärna köpa nya blommor och få lite färg men försöker lägga band på mig för innerst inne tror jag tyvärr att det kommer en köldknäpp till innan våren är här på allvar.

Har någon tips på vad man trots det kan plantera i krukor som har störst chans att klara denna lynniga väderlek så mottages alla tips med tacksamhet?

Känner jag undertecknad rätt så går det inte många dagar innan penséer och annat är inköpt, planterat och strax därefter dödsförklarade!

Må så gott//Maria med de svarta fingrarna

Nya produkter!

Helgen har bland annat spenderats med en supertrevlig 50-årsfest men det har också blivit en hel del datortid. Shopen har därför förärats med två nya produkter (klicka på bilderna ovan för att komma direkt till produkterna) och jag är nästan färdig med förberedelserna för det nya trycket som Maria visade häromdagen, det var en välbehövlig spark i baken hon gav mig när hon visade upp tavlorna jag gjorde för över ett halvår sedan till hennes barn.

Här kommer en liten förhandstitt på hur mina barns tryck ser ut, längtar tills de kommer upp på deras kala vägg.